humör just nu: :/

Oj, nej men jag kan förstå - till viss del faktiskt. Jag hade själv ingen att "ty mig till" under mina 12 år i skolan. Var alltid ensam. Jag var nämligen den där "feta paddan" som ingen kunde prata med du vet... men nu är det annorlunda. Nu kommer dom som plåster - konstigt det där. Jag är ju samma människa nu som då...



Jag hoppas att du och din vän/tvillingsyster finner styrkan i varandra och hjälper varandra genom åren som är kvar i skolan! Jag håller stenhårt på er!

Jag hittade din blogg bara igår och undrar om inte du kan skriva ett inlägg om vem du är och vart du bor och vem du är tillsammans med och lite sånt intressant? :) Kanske berätta hur du fick reda på att du var gravid och hur tankarna for hos dig och så? :)



Kram på dig!