Hejsan! Dom senaste 3 veckorna så kan man säga att det inte varit mycket till sömn och inte heller mycket till tråkighet. Under dom här 3 veckorna så har vi fått nya vänner, syrran har fått sig en pojkvän och jag en amazing på G kille. ( kanske låter töntigt men det är bara så jag kan säga för tillfället. )
Livet blir som sagt sakta men säkert bättre och det är precis så som det ska vara! Men något som jag inte kommer ta tillbaka som jag sagt är detta: " Mitt liv blir inte helt bra först jag flyttat hemmifrån." Det står jag fortfarande för. Men dom här veckorna har även fört med sig en dålig grej, En "bekant" dissar efter att ha träffat min/vår "kompis" .. Så .. Marcus är ute ur våra liv och Anton kommer inte få lära känna  oss bättre för jag tål inte att folk dissar en för en ny vän. Så ska man väl inte göra? Han kan inte ens säga till när han är i Tumba och Marcus är wierd.. Han är dryg, sms:ar inte, hör inte av sig över huvud taget och svarar inte på mess eller när man ringer, Vi träffades liksom första gången på språkförskolan när man liksom kanske var 4-5 år gammal.. Dom åren till nu tar han bort för att han " Är avundsjuk " .. Han har ju alltid "älskat" mig och när en kille kom in i mitt liv så ville han antagligen inte vara kvar.. Men det är ju inte så snällt.. Han var liksom min bäste killkompis..
Men Men, Jag pallar inte bry mig.. Han vill ju inte prata men ska försöka prata med honom i några dagar till, svarar han inte eller säger att han  inte vill, ja, då är han strykt från "kompislistan" om man säger så..


Jag å sötaste wikkan, Bilden är tagen igår (29 maj) Älskar dej! <3